torsdag 8 juli 2010
Finns inga ord
Alltså, jag tror jag dör. Detta huset är det finaste hus jag någinsin sett. Titta bara på husets linjer, de stora glaspartierna, alla träpartier, hur trappan till polen snurrar sig runt en gräsplätt med palmer, hur man har utsikt till poolvattnet från tv-rummet, hur huset går över som ett tak över en sittplats vid poolen, hur badrummet är ljust och öppet med få möbler, hur taket går som en båge över huset med en extra gräsmatta där man kan gå upp och sola på och hur hela planlösningen i huset är öppen och ljus. Det finns inga ord för hur varckert detta hus är, och inga ord för hur mycket jag vill ha det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar